Life by Patsy

Aj min hals! Jag har skrikit konstant i närmare två timmar idag. Det var volleybollturnéring i skolan och vi var fyra tjejer från vår klass som hejade, resten skolkade eller satt bara och slappa. Kom igen 9A, kom igen! skrek vi nog tusen gånger under dessa två timmar. Och då menar jag skrek. Min hals är död. Men vad spelar det för roll? Jag tror faktiskt att vi vann...

Och det här med kärlek. Det är fan inte lätt. Inte är det alltid en dans på rosor. Idag var det nära att det tog slut för andra gången, och det här är sista chansen jag ger det här förhållandet. Jim, du vet att jag älskar dig obeskrivligt mycket, och jag vill verkligen att det funkar mellan oss två. Men för att det ska funka måste du visa att du älskar mig. Jag kanske är krävande, men är det för mycket begärt att vilja att du visar att jag betyder något för dig? Kärlek handlar om att ge och ta, och framför allt förlåta. Jag förlåter dig, det har varit mycket den här tiden. Nu vill jag att du ger mig all kärlek jag kan få. Jag behöver den. Jag behöver en famn jag kan gömma mig i, jag behöver någon som håller i mig hårt och älskar mig för den jag är. Jag behöver dig. Jag behöver din kärlek. Jag älskar dig!

Så, nu var det sagt, och jag ska göra min mamma så sjukt arg det bara går och skita i skolan både imorgon och på onsdag. Damn att jag inte kan vara hos dig... Men hallå, hon kan ju inte döda mig direkt? Och - jag tänker inte vara den enda personen som kommer till skolan i vår klass. Never in my life. Och aldrig att jag dansar streetdance. Nej, jag ska läsa bok och mysa istället. Kolla på U2-dvd:er och tänka på min älskade. So much better. Förlåt för långt inlägg.